Om man har en god vän som varje år arrangerar jazzfestivalen i Smyge så går den liksom inte att undvika.
Igår var det alltså dags och grannen (hon med böckerna i brevlådan!) och jag tog oss ner och lyssnade. Först på Salongsorkestern från Lund. En fantastisk upplevelse. Helt underbara var de! Härlig ballroom-jazz och det riktigt ryckte i dansbenen... (tryck på "Ljud & bild" på länken).
Sedan var det dags för The band who knew too much, en helt sanslös grupp från "down under". Vilket tryck! (tryck på play i menyraden längst upp på länken!)
Under kvällen träffade jag både bekanta och obekanta i en härlig blandning och kände att livet är rikt. När man träffar bekanta känns det så tryggt och skönt - man får bekräftelse. Och när man träffar nya bekanskaper blir man nyfiken och stimulerad.
Det får bli dagens (eller gårdagens) insikt.
Kameran och Hedgren var givetvis inte på samma ställe i går kväll...
7 kommentarer:
Det låter hääärligt! :-)
En sådandär härlig kväll som man har med sig länge!
ellis o humlan: Ja, så var det!
Ja, jag instämmer med föregående talare. Och musik gör alltid hjärtat glatt, tycker jag.
Härligt! Gamla vänner är trygghet och nya kan bli spännande att få lära känna eller hur? :-)
Musik gör att man känner sig levande..
kram
Tack för senast! Det var jättekul att träffa dig och de andra. Nu är vi hemma och är så himla nöjda med vår resa, allt klaffade. Åska och hällregn försvann just när vi var klara för att åka iväg på måndagen. Sen var vädret precis lagom varmt och skönt för semester. Och vi fick se allt - men bageriet hittade vi inte... :) Lika bra det nu när jag sett ett stort antal baddräktsbilder...
Skicka en kommentar