lördag 21 november 2009

Iris bloggar


Idag har mormor bjudit på middag. Vi fick nåt som hette revbensspjäll - och, ja, jag vet inte vad jag tycker... Men mamma, pappa, moster Åsa och morbror Lasse verkade gilla det. De åt det där spjället, potatis, gräddsås och rödkål och sa att det var jättegott! Kanske är det nån sorts vuxenmat - vad vet jag? (Glassen som vi fick till efterrätt var däremot superb!).


Medan de vuxna åt lekte jag med Crozzie, ni vet mormors hund, och Coda. Coda är moster Åsas valp och han är jättesnäll och jättebusig. Tre gånger kissade han ner mormors golv och den ena gången trampade pappa i det... hihi!


Numera går jag alldeles på egen hand. Väldans praktiskt faktiskt. Man når ju så mycket mer när man är upprätt. Fast ibland när det är bråttom så kryper jag. Det är liksom mitt snabbaste! Och så pratar jag. Ja, jag kör ju fortfarande kodat så de förstår ju inte direkt vad jag säger. Men jag har många olika tonfall så på det viset går nog en del fram ändå. Vissa ord har jag dock kodat av, t.ex. "mamma" och "vovov". Det sista är ju halvkod för "hund" som var och en förstår.


Ja, vad har jag mer gjort? Givetvis kollade jag in böckerna på nedersta hyllan och sen var jag bara tvungen att jämföra innehållet i mammas och moster Åsas handväskor. De är ju syrror och det kan ju vara intessant att jämföra. Coda kom och ville hjälpa till och det blev lite rörigt ett tag - ja, det tyckte mamma och pappa i alla fall... Förstår inte riktigt varför vi inte fick fortsätta - vi hade full koll!


Ja, sen skrev jag då det här inlägget som ni ser. Nu behöver jag inte mormors hjälp längre. Bra, va?!


Kram från er Iris.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Gud så gulligt!
Jag riktigt såg Iris framför mig med två handväskor som skulle undersökas.

Lena sa...

Hundar och handväskor, så mycket mer behövs inte :) Jag måste säga att Iris formulerar sig väl.

Linda sa...

Gullunge!!

Elisabet. sa...

Hej på dig lilla Iris!

Vilka fina skor du har!

Och vilken snäll mormor ..., du må tro, idag fick jag post från henne!

Bloggblad sa...

Och jag börjar längta efter den där gulliga småbarnstiden... vårt barnbarn är så stor nu att hon vuxit ifrån gulliga blogginlägg... :) (Fast visst är hon gullig fortfarande, utan blogg!)