Glädje!!!

Hällregn.

Brev som ska postas.

Nere vid posten ser jag att brevbäraren håller på att tömma lådan. Jag springer fram genom regnet och frågar om jag kan slänga brevet direkt i säcken. Den unge mannen tittar upp och ler och säger: "Såklart du kan!". Han verkar vagt bekant. Jag tänker att han förmodligen gått på skolan för ett antal år sedan. Han ler från öra till öra och säger: "Känner du inte igen mig?" Och jag minns direkt! "Nämen är det du M?" Och det är det! En elev ur min första klass. Och vi möts i en härlig björnkram! Och jag berättar att jag följt hans karriär som duktig golfare. Trots att han bara är tjugo är han redan proffs. I skolan var det inte alltid så lätt. Vi kämpade tillsammans. Jag berättar att jag alltid uppdaterar mig när jag träffar någon i hans familj och att jag läser i lokalbladet. Och han undrar om jag haft en klass som hans igen och jag säger att min nuvarande klass är underbar och han ger mig ett varnande ögonkast. "Men inte som ni såklart! Ni var speciella!"
Så skiljs vi åt. Han ska hälsa sina trevliga föräldrar och jag går tillbaka till bilen som står på tomgång. Jackan och jenasen är dyngsura men inuti är jag alldeles varm och mjuk av vårt möte.

Har jag världen bästa yrke? Ja, ack, ja!

I landet Halland

Pensionatsvärdinnan möter herr Islänning (ja, eller fru... Kollade inte så noga.)

Havet igen...

(klicka om du vill...)

Sambon

Vid havet - (klicka gärna!)

Människans bästa vän

På vår kvällspromenad i skymningen

* Ett V av gäss uppe på den mörknande himlen. Hundratals - kanske tusentals. Öronbedövande. Så mäktigt.

* Möter en ung man - utländskt ursprung - med liten flicka i sulky. "Vovve!" hörs bakom nappen. Stolt pappa förklarar att det finns en hund hemma - "Hon älskar hundar!" Och det blir ett möte mellan hund och barn. Små händer möter hundpäls. Varm och blöt tunga möter barnakind. "Ha det bra nu!" säger pappan när de går vidare. Och jag önskar det samma.

* I huset mitt över gatan kommer mamman i familjen hem. Hon ser när jag tittar mot skyn och försöker urskilja gässen. Tittar upp hon också. "Är det dags nu? Tänk om man kunde göra så, du?" Ja, tänk. Och så får jag en hälsning från hennes chef som är en god vän till mig.


Just så blev vår tidiga kvällspromenad idag.

Skulle egentligen -

- rätta lite elevarbeten men... Jag skjuter på det och gör det här i stället. Hittade frågorna på en blogg som jag snubblade in på.

Vilka är det bästa, snyggaste eller på annat sätt mest positiva av följande?

Färg: grön
Människa: min familj (ingen nämnd, ingen glömd)
Maträtt: burek (bosnisk köttpaj)
Dryck: rött vin
Plats: mitt hem
Musik: Tamla Motown
Jag själv: Nu blev det svårt...
Sak: kameran
Tv: Livvakterna
Sysselsättning: läsa, promenera och laga mat utan inbördes ordning.
Plagg: jeans och boots med klack (tillsammans!)
Blomma: doftranka
Djur: kan inte välja. Hund, katt och häst utan inbördes ordning.
Resmål: Irland
Frukt: clementin
Doft: mitt barnbarns
Mina parfymer: CKone, Knowing bl.a.
Bok: Oj, det finns för många! Nä, där kan jag inte välja.
Möbel: schäslongen Ektorp


Vilka är dina svar?

Höstpromenad

Skräckscenario!

När man slår på datorn och det bra kommer en massa vita bokstäver om kontroll av filerna ditt o datt och att man inte får kontakt och jag vet inte allt! Hur känns det då?
Ringer i panik till svärsonen på jobbet - jo, visst har han tid, svarar han snällt - och jag förklarar så gott det går. Även om han låter lite bekymrad så säger han att jag ska låta datorn jobba klart och sen se. Han talar vänligt och lugnande och jag säger tack o hej och väntar. Och nu är jag inne, men jag undrar om inte datorn har fått en släng av samma virus som jag har...

Har jag månne suttit för nära skärmen?

Om man tar en promenad

i den vackra parken i vår stad för att ta lite höstbilder. Jo, då kan det hampa sig så att man träffar stadens STORA fotograf och får ett litet samtal. Och det kan också visa sig att han håller kurser i digitalfotografering - helt individanpassat och man är inte klar förrän man är klar - till en helt rimlig penning.

Så kan det bli när man går en söndagspromenad med kamera och hund.

Dagens jubilar -

- i knät på sin mamma.

Foto: Moster Bobo

Hur i hela friden -

(Hund i det väder man vill ha när man har hund!)

- går det till att på TRE minuter bli våt genom skor o strumpor, jacka o jeans?

Hunden fattar noll. Det regnar på tvären och blåser utav bara h**te!

"Varför går vi ut, matte? Jag kan hålla mig. Jag lovar!!! Vänta! Jag ska bara skaka mig... Shaky, shaky! Nä, kom nu går vi in! Ja, ja jag vet att vi inte bor i precis den här ingången men jag vill IN!!! Nä, nu går jag inte längre!!! Shaky, shaky! Dra inte! Jag begriper mig inte på dig... Jaja, jag ska kissa!!! SÅ! Nöjd nu?"

Och vi går in. Vattnet rinner av hår, skor, jeans och jacka. OCH HUND!!! Shaky, shaky! In med alla kläder i badrummet. Dripp, dropp på halvgolvet. Ja - eller, rättare sagt, plask, plask! Hunden kvar i trapphuset. Ut igen! Hoppas inte grannen kommer ut... Torka, torka hund! In igen. Hänger upp allt över duschdraperistången - jacka, jeans, halsduk och hundhandduk - och - RAS! Allt pladask ner! Snyggt draperat över toastol och kattlåda (tack o lov modellen med tak. Alltid något att glädjas över...)! Nåja, det får bli morgondagens problem. Jag arrangerar provisoriskt så att allt kan torka...

Jag som var lite "nannig" efter barnkalas under eftermiddagen och skjuts av dotter till Lund. Och Oktoberfesten under gårdagskvällen... Nu är jag KLARVAKEN!

Nåväl. Nu till glädjeämnena! Jag är inte på dagens Oktoberfest. Jag är inte nere på Centralstationen där det redan igår var ganska kyligt. Jag ska inte cykla hem därifrån i regn på tvären. Hunden har faktiskt kissat!

Vädergubbarna lovar oväder i morgon. Och vad är då detta om jag får fråga?

Men, men - i morgon är en annan dag (tack för det, Christer Björkman!).

Idag!

Har vi 1 års-kalas för den här underbara ungen!!! (Jaja, två dagar för tidigt - den stora dagen är inte förrän på måndag!)

Vart har det här året tagit vägen?