*
...vad som är viktigt.
Telefonen ringer. Anhörig inlagd på sjukhuset i andra änden. Kranskärlsröntgen visar att det finns inget alternativ.
Hjärtinfarkten i förra veckan har gjort stor skada. En by-pass operation är nödvändig.
"Kerstin, kan du komma och klippa mig? Luggen hänger i ögonen och jag har den här EKG-maskinen kopplad hela tiden... Visst kan du?"
Klart jag kommer. När jag slutat snora. Var det allt? Jag vill göra mer. Mycket mer.
"Är du rädd?"
"Ja, nånstans längst inne. Men annars är jag lugn."
Och jag gnäller över en vanlig förkylning. Fy f*n vad ynkligt!
11 kommentarer:
I bland att man får sig ordentliga tankeställare. Hoppas att allt går väl. Hjärtsjukdomar känns alltid så svårt. Min svåger opererades för några veckor sedan och det är en svår och nervös tid innan man vet eller tror sig veta att allt är Ok. Vi tar nog mycket för givet.
Hoppas att allt går bra *kram*
panter: jag hoppas, jag med!
milda: som sagt; det gör jag med.
För två år sedan kanske satt jag i kassan när min arb.kamrat kom med en bärbar telefon och meddelade att det var min dotter i andra änden.
Det visade sig att mina barns pappa, han som jag hade varit tillsammans med i 34 år, hade fått en hjärtinfarkt, bara 53 år gammal.
Och jag satt där i kassan och gjorde det jag skulle och log och försökte vara vänlig, men plötsligt upptäckte jag att tårarna bara strömmade nerför kinden, mitt framför alla kunderna och jag fick gå därifrån och gå hem.
Det här med krånglande hjärtan .., jo, det är verkligen som du säger ., allt blir så futtigt då!
Plötsligt förstår man hur skört livet är.
Och hur viktigt att ta vra på.
Stooor kram! Elisabet.
Håller tummarna att all går bra! Vet själv alltför väl att livet kan ta mycket oväntade vändningar.... och att man inte får ta något för givet. Men ha inte dåligt samvete för att du gnäller på det lilla, det är helt enkelt mänskligt att göra det och ibland måste man bara få lov att göra det. Kram till dig!
Håller tummarna att allt blir bra. Stor Kram
Åh det är så oroligt med allt som har med hjärtat att göra....Vet så väl själv. I vår familj/släkt verkar det som vi samlar på hjärtinfarkter. En del har vi klarat och en del har inte gått bra. :(
Men ha inte dåligt samvete för att du ojar dig över din förkylning! Det hör till vardagen och är helt naturligt. Du om någon har ju själv haft svårare saker att kämpa med tidigare!
Kram på dig och lycka till nu önskar jag din vän!!!
Elisabet: Jag kommer ihåg när du skrev om det...
husett: Precis så är det - man vet ALDRIG!
kickelina: Tack!
londongirl: Ja, hjärtan är inte alltid att lita på. Och, ja, vistt har jag varit utsatt jag med, men det bleknar mer och mer. Så skönt!
Så fint Du skriver!
Jag kan tänker ibalnd när jag i mitt jobb träffar på människor som tex ligger helt utslagna av en större stroke eller varit med om någon olycka.
- Tänk vad livet är skört!!!
Efter såna arbetspass så går man hem och uppskattar tillvaron mer än vanligt och att man kan gå obehindrat på sina två ben utan hjälp!
Livet är skört!
turtlegirl: Välkommen hit och tack för dina fina ord. Ja, livet är definitivt ingen självklarhet...
Skicka en kommentar